När jag var liten så tänkte jag på allt som ingen brukade tänka på. text: varför vi har en måne när andra planeter inte har det, varför snön är vit, varför vi existerar äns. allt det som ingen längre tänker på. jag blir lite orolig att se tillbaka, tillbaka till alla dom tankarna. men det är inget vi ror för, kanske vi ska bara helt enkelt glömma allt vi gjorde när vi var små. men jag, jag kan helt enkelt inte glömma allt det, jag tänker på att fortfarande, jag håller allt som minnen. min pappa tycker att jag ska glömma sådant och slänga dom. han säger att det är inget att ha, han säjer att minnen är till för att glömmas, att man ska ha istället kunskap.

vad vet jag, jag förstår inget ut av allt det här. men vi lever trots allt i en annorlunda värld nu. där man jobbar till att få överleva och kommer aldrig få leva som man vill.

allt ska vara i doms händer.

ps. snön har ingen färg för att den glömde bort vilken färg den hadde.